Tjollahopp!
Jag mår idag très dåligt. Om inte en liten filur hoppat på bussen med mig hem, hade jag nog mått illa :/
Feber, ont i magen ..

Skoldagen började med träslöjd. Mallen, till min hemskt coola gitarr är klar nu, jag vet, jag är piffig!
Inte förrän vi kom till SO:n, insåg jag hur få vi var. 12 st, halleda. Jag mådde dåligt, men Prillus är stroong, och kände sig lite smått tvungen att  göra EU-testet. Isabel o Viggiz gick hem. Och efter franskan var det min tur. Eller ja, efter lunchen (pannkakor) .

- Är det bara sjukt många som är sjuka, eller har alla lyckats få in en period, där de helt enkelt inte orkar?
Sju sjuka är sjukligt mkt.

Daddy kommer snart hit. Jag borde plugga, medans jag har tid, men nä jag vill inte. Det är helt sjukt.
 Stude Pernilla goes -> Gangster Prillan, haha den va ju bra.

Men, måste ju stolt säga, att jag igår fick en liten uppenbarelse. Satt vid köksbordet och försökte plugga in allt om EU, gick inte så bra. Jag går o rotar lite efter skrivpapper i tidningskorgen och hittar där en intersport reklamtidning. På den står det  " älska utmaningen "  . och plöstligt är jag på G. Jag studar som en ko och älskar utmaningen. knasigt.

Hmm.. något mer jag har att säga? nöpes.
Ellerjo, imorgon är det matteprov :)  & jag ligger två veckors planering efter !  yey

Inlämning till gymnasieval idag. höhö, vad kommer jag att välja?

igen, förlåt för att jag skriver för mycket ..


hej hopp so-sick-snopp!

Det kom en söt liten dam till oss idag.

Hon skulle hålla föredrag för alla nior, i matsalen.

Hon såg pigg och glad ut för sin ålder och verkade tycka det var kul att vara där.

Hennes föreläsning skulle handla om konsentrationslägret Auschwitz, och nazisterna under andra världskriget.

Till en början, hade hon lite svårt för att tala. Hon ursäktade sig hela tiden.

Hennes ord var svaga och skakiga, men ändå så rörande.

Hon berättade om när nazisterna stormat in i hennes hus, tagit med sig henne, hennes far, mor, bror, och hunden Muffy till konsentrationslägret.

Tåget dit var trångt. Väl framme, blev de indelade. Unga, starka åt höger - äldre, sjuka och små barn åt ett annat. Hon skiljdes från sin mamma, och ångrar sig nu, att hon inte följt efter. Hon visste vad som skulle hända henne.

Alla familjer med hundar, hade tidigare fått samlats på ett torg. De hade trott att Muffy skulle vaccineras. Men, nazisterna gav ut små knivar till varenda ägare, som de kort och snabbt, skulle sticka in, precis vid hundens tinning. Kort och snabbt, dog Muffy.

Damen, var 15 år när allt hände. Lika gammal som jag är nu. Tänk om man varit i en sådan situation. Tänk att hon överlevde.

Tårarna fyller hennes ögon, när hon berättar hur lyckligt lottad hon är, som nu har en underbar man och lever lyckligt.

Det var ingen i den matsalen, som inte kände med henne. Men, hon sa sedan något som nog chockerade oss alla.

"Jag tänker inte stå här och säga hur elaka alla tyskar var då. För det fanns vissa, som hade medlidande. De som gav oss gröt, och lät oss sova en stund."

Vilken kvinna.

När applåderna kom, fick jag rysningar i hela kroppen. En härlig känsla.

Tänk på vad det innebär, innan ni går med i någon grupp. Ni som känner er utanför, ensamma, ni behöver inte bevisa något, genom att gå med i något, som ni sedan kommer att ångra.
Nynazism, är inte ovanligt i Sverige.


    indelningen, friska och pigga - ett håll. döden - andra hållet.

( Hej hopp rörd snopp! )

ojojoj, vad jag borde plugga nu..
men jag har faktiskt suttit i två timmar hittills, och min rygg gör .. ont ?
mår lite allmänt kass faktiskt. kallsvettas, ont i huvudet ibland, och magen är helt crazy.

usch, vad jag är opositiv, men jag mår faktiskt inte bra. och min dröm igår, var sjukt konstig. det man drömmer, är det sant? är det så man känner, eller är det det som ska hända?
nej, ibland är drömmar inte roliga.

hmm.. vad mer finns det att säga? - joo, superstorttack till Mackan, som stod ut med mig idag. vilken pest jag kan vara ibland? det är helt sjukt, jag skrattade i en timme - i sträck., och jag skojar inte. 
han påpekade även, att jag tittar på hans mun när han pratar, gör jag så med alla? liide läskigt i så fall ..

ein zwei drei - imorgon är det onsdag. vad händer?  skola (BIOLOGIPROV!) , hemspråk, litenhemligfika med flickorna (tihi), dalby :)
mkt planer hröm. men väldigt myspys ska de fanimej bli. för jag är trött som en banan.

och nu känner jag hur tårarna börjar komma fram. Håkan Hellström är magik .

I don't want the world to see me
cause I don't think that they'll understand
I'd give up forever to touch you


hej hopp en-liten&mysig-snopp!

Tjenix!

Idag är en sån dag, när jag bara mår allmänt jättebra.

Kanske tråkigt på något sätt, att skriva och läsa om. Spännande intriger och bitchfights är ju bäst. Men, allting känns helt perfekt.

Nu vet jag vilken linje jag ska välja, och det är lugnt. Utomlandsresa till kanarieöarna är på G, och det ska bli sjukt skönt. Inget strul med vad andra anser om mina åsikter, och jag känner, att jag vet precis hur jag vill ha saker o ting.

Jag gör som jag själv vill, pratar med vem jag vill och umgås med de jag vill. Det känns jättebra. Pernilla har blivit en egen person, vad bra.

Längtar ändå äckligt mycket till gymnasiet. Starta om, och träffa nya människor, som har samma intressen som en själv. Göra det man älskar som mest, på skoltid, yees :)

Samtalet med bettus igår, på Coffee break, var riktigt givande, och fick mig att tänka mer på livet, jag diggar henne.

Om ungefär fyra timmar blir det en liten trip till Genarp, där Solity ska spela. Det ska ändå bli kul att se. Jag har ju faktiskt inte sett dem i riktig action än.

Hoppas bara allt fortsätter såhär.

Och det skulle sitta fint att faktiskt bli lite sugen på att plugga Biologi nu,

men det är ju en annan femma.

Hej hopp perfektsnopp!


                                             mysigsak <3

Hallåj!
Det var ju längesen nästan :)

Idag ska jag på biopremiär till filmen National Treasure 2, har ganska så höga förväntningar japp.
Sitta längst fram o knäcka nacken ska ju bli najs.

Varit med Bettus idag, har saknat henne sjukt mkt. Det känns verkligen som om jag kan berätta allt för henne. Allting bara klickar mellan oss. It's näääjs.
Och ja jag vet. jag har börjat använda lite fjortisspråk, men Trappe påverkar mig !

Som vanligt, trevlig dag. VI HADE JU MUSIK !!!!  (ja, det är värt så många utropstecken)
Det är meningen att vi ska ha två musiklärare, en första halvtimmen, sen en annan andra. Vår första lärare kom inte, så alla stack. Men, sen fanns det ju några trogna musikfans, som tyckte det var värt att vänta en halvtimme. Tillslut kom vår andra lärare, och han var cool. Oskars bror, kan det bli bättre? nej. Olof, jag, Gustaf, Anna & Hjalmar jamade lite med honom, och guud vad jag har saknat musiklektionerna. På slutet av lektionen kom Erik (vår nya coola lärare, som ser ut som Ringo Star), fram till mig och undrare varför jag inte gick i musikklassen. Så ja, jag gillar honom vääldigt mkt.

Livet leker & Bettan smeker (mig)

hej hopp treasuresnopp!

PS. Bilddagboken har lagt av, vafan? DS.

I love your smell
I love your eyes
when they look at me
I love your breath
when it spells those three words
I love your hair
when it's between my hands
I guees you allready know that
I love you

jag fattar inte. att en person. bara du kan vara så allmänt najs?  ohyeah, jag diggar dig henkus.

Back to school. hmm.. dagen kan diskuteras. men jag har iaf utvecklat en liten kärlek för Furby's , tack vare Mr kåthumor himself,  Olof  ( :
Tummen upp till Elisabeth & Maribel, som tvingade sina pojkar till Burger King, för min skull.

Skola imorgon igen, nu ska det bli rutin.

- making love with your ego -


         hej hopp Furbysnopp!

Ja, då var det väl dags igen. Skolaskolaskola.

Jag trodde inte att jag skulle frukta den här dagen, men det gör jag .. lite :(

Kan det inte vara lov alltid? Så kan de som vill, gå till skolan? Vi andra, kan stanna hemma o bli dumma i huvudet, men ändå ha det mys (:

Hmm.. det finns mycket som går genom mitt huvud nu. Allting som hänt, och allt som jag vill ska hända. Sluta pusha, låt mig vara mig själv. 

Oj, vad lite det blev

ajja

                     hej hopp lerbäcksnopp!

och vilken jävla helg.

Idag vaknade jag & henke klockan 12, efter en lång natt med Pearl Harbor (ja, jag bölade fyra gånger).

Vi var försenade till Egino, och skyndade oss därför ut. Första steget på marken, och jag glider två meter fram. det är halt. Älsklingen lämnar mig vid bussen, och glider in till egino.

Efter en stund, kommer en man fram till mig, och tanten bredvid. Han berättar att han skulle ta bussen här för en timme sen, och då hade busschauffören sagt, att det var sista bussen som gick mot lund. Det var för halt i centrum, och alla bussar var fast.

Jaha, vad gör jag nu? Henrik är inne på låsta eginogården. Det är en bit att gå hem till honom (jag skulle säkert halka), jag har ingen mobil, och bussarna gick inte. Hur skulle jag nu komma därifrån?

Men, så kommer 6:an där, och busschauffören informerar alla, om att han inte tänker åka längre än Jupitergatan. Han beordrar alla att sätta på sig säkerhetsbälte, och be för sitt liv. Han skrattar lite efteråt, men jag blir genast livrädd och känner en fetma klump i halsen .. :/

Första rondellen, och bussen tippar över lite till min sida. Det känns som att hela bussen ska välta, men kommer sen på raksträcka igen.

Jag överdriver inte. Jag trodde fan jag skulle dö. Kanske låter lite patetiskt, men jag sätter på min mp3, och lyssnar på alla speciella låtar, som rört mig i livet, som "Wind of change".

Bussen stannar tillslut vid Arkivgatan. Jag förstår att det inte är lönt att gå till botulfsplatsen, och vänta på någon buss, och det känns helt ärligt, mycket säkrare att gå.

Så, jag börjar min långa promenad, från Arkivgatan, till Sunnanvägen.

På vägen möter jag ett par, som håller hårt i varandra, för att inte halka. Och där går jag, alldeles ensam ..

Jag tar tag i allt, som går att hålla i på vägen, till och med människor. Måste ha sett ganska roligt ut. Folk som glider omkring här och där. En massa, som ramlar som furor längs vägen.

När jag kommer till Mejeriet, ser jag tre ambulanser köra förbi. Jaha, nu känner man sig säker ju. Jag glider i alla fall sista biten hem, och nu sitter jag här i typ tre lager tjocktröjor, invirad i en filt.

Vilken intressant blogg det blev, hörru. Grattis till er som orkade läsa igenom den!

Solity har spelning i Svedala idag. Jag får inte åka dit  :(  Det är helt out of the question.  Lide bull att jag bara får sitta här hemma o dega.

Det är inte ens lönt att prata om det. För jag vill inte. Det finns inget mer att säga. Jag har förändrats. bryr mig inte lika mkt om utseende & vad andra tycker om mig längre. Jag är jag. Jag är Pernilla. Okej, jag låter som värsta wannabe Bond här, I'm West, Pernilla West. men så känns det iaf.  

De innersta känslorna håller jag för mig själv, för ingen ska veta. Det är privat. Ni vet hur jag känner. Men jag är ensam i detta. Allt är mitt eget val, och så förblir det. Jag är ensam.

Tack för dina ord.

Hej hopp hal snopp!