Skillnaden på kvinnornas och männens näthat i korta drag (här har du Janne)

 
Med förnedrande ord och hot görs kvinnans kropp till något offentligt, hon är offret för vad "hotaren" ska utsätta hennes kropp för:
"Jag ska våldta dig"
"Jag ska skära upp din fitta"
"Du ska akta dig för mig, jag ska döda dig"
Listan är oändlig..
Vid näthat mot män är det faktiskt inte ofta jag ser att mannen görs som offer, utan förnedras ofta som aktör. Detta stämmer även i det vardagliga livet, tycker jag, av egen erfarenhet. Han kallas 
"gubbslem"
"svin"
"äckel"
"våldtäktsman" etc.. Där kan aktivt han säga till sig själv: "nej, det stämmer inte", medan måttet av sanning bakom hotet mot kvinnan endast kan bedömas av själva "hataren". När det nu sker att mannen får hot om våld mot sig, innehåller dessa oftast inte hot om att mannens kropp ska bli offer för något sexuellt våld
"jag ska våldta dig" eller
"din penis ska sprättas upp" känns inte så vanligt va?
Den röda tråden känns ganska så uppenbar eller hur? Jag menar inte att det alltid är så här, det finns undantag, men den tydliga majoriteten tyder på något - det tyder på en uråldrig maktstruktur i vårt samhälle där mannen är aktören som kan bestämma vem han själv är och kvinnan blir hans kroppsliga, sexuella offer.
Så nej, det är inte Maria Sveland som gör sig själv till offer - det är vår maktstruktur som försöker tvinga henne att bli det.
 
 

Dold omognad är väl ändå lite passé

Vill bara tacka alla som gett mig så fett positiv respons på mitt långa inlägg om feminism och antifeminister. Känns som att det är så en hittar andra som tänker som sig själv: skriver sina åsikter och sen väntar på napp.
Om ens någon fick en tanke eller idé, positiv eller negativ, så är jag nöjd. Det är väl det ord och åsikter finns till för, att skapa tankar och idéer om saker vi kanske inte alltid funderar över. Wooho, glad tjej!

Ligger i sommarstugan för övrigt och är fett glad att jag bangade fest för att stanna här en natt till = vuxenpoäng (eller tråkighetspoäng, hur en nu vill se det- jag är inte den av alla som är in denial). Mamsenhänget är som bäst och le läslus har totalt tagit över mig.
Imorn blire hem till det vanliga livet och mysa med bästa kisen och kn0gen.
Livet är ändå rätt så awesomesås?


flow

Wie, precis gått med på en monthly insättning till Rädda Barnen - hoppas att alla gör det någon gång! Känns awesome i hela hjärtat. Egoistiskt kanske - att göra något för att en mår bra av det själv, men samtidigt så känns det inte så egoistiskt att bli glad av att hjälpa någon annan.
 
Fått spela in film till skolan tudai - lekt vuxen och rik. Sjukt kul att få göra något som fler framtida socionomer kommer att få nytta av sen.
 
Fyller dagen med inspirationsbilder, plugg & våfflor.
Here ya gooo
 
 
 
 
 
 

punkt

 
Säger såhär till världen idag (söndagens bakisbild incoming):
 
 
Ibland stämmer de där töntiga livscitaten.
"What doesn't kill you makes you stronger".
Om någon någon gång trodde att jag skulle "lugna ner mig", sluta vara stark och sluta kämpa för mig och mina rättigheter för att de försökte trycka ner mig, så hade dom ju ytterst fel.
Människor som dom får mig att vakna varje morgon och tänka: Hey world, I'm coming to fucking get you.
 
Böh, så trött på att människor automatiskt tror att jag är dum i huvudet bara för att jag är snäll i första taget. Två timmars mamma-samtal påre så fixar sig ALLT. Känner mig som världens starkaste och självständiga kvinna igen. Don't need no one to tell me I'm awesome *fierce woman voice*.
 
 

POW.
 
 

feminism - det finaste ordet som finns

Är måttligt trött på att människor fortfarande smutskastar feminism eller feminister, som inte ens vet vad orden innebär eller helt enkelt tycker att allt redan är jämställt och bra.
Ingen som utnämner sig själv till feminist tycker automatiskt att kvinnor ska ta över makten över män precis som att ingen som är invandrare automatiskt är en brottsling.
 
Jag tycker aldrig att någon som läst eller lärt sig om en ideologi endast genom vad media porträtterar ska uttala sig som att de på något sätt vet vad ideologin innebär.
Det är en förvriden och omställd bild av vad någon annan vill att alla ska se, den världen vi får se i media och som vi aldrig väljer att ifrågasätta och därför håller med om, nickar och ser på. Håller lugnt med för att skylla på "dom där andra" och gå vidare i vardagen utan att stöta sig med någon. För visst är det jobbigt att vara den där tjejen - hon som alltid reagerar när killen säger "fitta" i förnedrande mening o säger "du, förnedra ditt eget kön så förnedrar jag mitt" och får en suck tillbaka, eller den tjejen som stirrar argt på killen som drar en fördomsfull mening om kvinnor och säger "oj vad kul, ditt känslokalla manssvin" för att fördomarna någon gång ska svida tillbaka. Visst är det lätt att skita i att vara stark för att smita undan den smärtan, den brännande känslan i en att livet är så jävla orättvist.
Den som kan gå och lägga sig utan att kämpa för allas likhet i samhället kommer jag i och för sig nog ändå aldrig förstå mig på, så jag är hellre den "jobbiga" lilla "fittan" som sover gott om nätterna.
 
Ska vi nöja oss så fort vi är "mer jämställda än andra länder"?
Ska vi nöja oss för att "kvinnor faktiskt inte blir gruppvåldtagna här som i Indien"?
Ska vi nöja oss med att fraser som "oj vad slampigt klädd hon är" eller "hennes klädstil tyder på lågt självförtroende" eller "hon får lite skylla sig själv om hon klär sig så där" fortfarande är okej att säga?
 Nej, det tycker jag definitivt inte.
 
Gender privileging
Det handlar inte bara om statistik och siffror. Det handlar om idealet - stoltheten.
Allting för mig handlar om att ifrågasätta. Tänka efter varför det är på ett visst sätt, varför det genomgående ska vara förnedrande att vara på ett sätt och helt okej att vara på ett annat.
 
Tänker på alla serier där tjejer har kort hår och jeans (även i verkligheten) och tillhör någon slags norm ändå, men där en kille som bär klänning, har långt hår och smink blir skrattad åt som ett skämt.
Varför ska det vara förnedrande och skrattretande att en man klär sig i normifierade kvinnokläder? Jo, för att varför i helvete skulle någon vilja underminera sig själv till något av sämre värde än vad de redan är? Det är det som är "skämtet", det alla sitter och skrattar åt.
 
 
Ett exempel på en liknande situation:
Språk skapar handling, som Judith Butler säger. Genom att säga "you guys" till en grupp innehållande tjejer menar vi då att tjejerna i gruppen inte bör ha något emot att kallas killar, medan "you girls" till en grupp innehållande killar gjorts till något "skämmigt", då är man tjej och det blir på något sätt mottaget som ett skällsord.
Detta är också ett bevis på hur vi utgår från en mansnorm. "When I think of words like “mankind” “you guys” and any other seemingly benign words that are used to describe groups of people that have representatives from either sex, I’m reminded that pernicious things of this subliminally influence inequality" (http://antiintellect.wordpress.com/2010/09/01/gender-privileging-wassup-guys-vs-hey-girls/#comment-352).
Jag menar inte att varje individ aktivt gjort valet att acceptera detta, det är något som normaliserats i vårt språk, en representation av hur vårt samhälle ser ut och ett sätt att få det att fortsätta se ut så. Precis som att ordet "hora" tyder på en kvinna, medan en indirekt måste lägga till "mans.." för att förstå att det är en man en talar om. Aka gender privileging.
 
 
 
Kroppsidealet
Kvinnans hemliga kropp, de där centimetrarna tyg som avgör om en är en "pryd brud" eller en "slampa", "tjejen som kräver uppmärksamhet på grund av hennes låga självförtroende". De där brösten som avgör hur stor urringning som är "okej".
Mannens bara överkropp som indikerar på att han helt enkelt är varm eller trygg i sin kropp, den där avtagna tröjan och de nerdragna byxorna på festen som tyder på en "kul kille" en "pajas" eller "han som blev lite för full haha".
 
Jag kan bli arg på människor som sällan läser på saker ordentligt innan de uttalar sig om det, men om sanningen ska fram så kan ingen tvinga alla att vara ifrågasättande angående allt. Det är när tanken och verkligheten väl har kommit ikapp en som en gör ett aktivt val i att ignorera den genom att inte göra något.
 
Siffror
För er som då vill ha statistik, here it comes -  Lite utdrag ur Statistiska Centralbyråns "På tal om kvinnor och män":
 
"I styrelsen till statligt hel- och delägda företag är 39 procent av ordförandena kvinnor och 61 procent män. I de fyra affärsverken finns inga kvinnor på dessa positioner och i de börsnoterade bolagen är fyra procent av styrelseordförandena kvinnor. Sett till alla aktiebolag i Sverige är 12 procent av styrelseordförandena kvinnor och 88 procent män. Av alla kvinnor som sitter i en aktiebolagsstyrelse är 61 procent suppleanter. Motsvarande andel för män är 21 procent" (http://www.scb.se/Pages/PressRelease____342527.aspx).
 

Sektor Typ av chef

Antal

 

Könsfördelning

 KvinnorMän KvinnorMän
Staten
2 500 3 200   44 56
Högre ämbetsmän och politiker
100 140   42 58
Verkställande direktörer, verkschefer m.fl.
10 20   33 67
Drift- och verksamhetschefer
1 600 2 400   40 60
Chefer för särskilda funktioner
710 660   52 48
Chefer för mindre företag och enheter
3 10   23 77
 
Är det jämlikt och bra tycker du?
Är det någon som vill säga nu att kvinnor har lika mycket makt och inflytande som män, när vår stat så tydligt har fler män i chefspositioner på alla områden?
 

Ledamöter i riksdagens utskott

Könsfördelning (%) och antal

Utskott

1973

 

1985

 

1998

 

2010

 

2012

 KvinnorMän KvinnorMän KvinnorMän KvinnorMän KvinnorMän
Arbetsmarknads
20 80   27 73   35 65   65 35   47 53
Bostads/Civil
13 87   20 80   35 65   53 47   59 41
Finans
7 93   20 80   29 71   47 53   35 65
Förvars
7 93   20 80   35 65   35 65   24 76
Justitie
33 67   27 73   65 35   47 53   47 53
Konstitutions
7 93   20 80   29 71   47 53   29 71
Kultur
33 67   60 40   53 47   41 59   35 65
Lag
27 73   33 67   47 53  
.
.
 
.
.
Miljö- och jordbruks
13 87   20 80   41 59   47 53   41 59
Närings
- 100   20 80   41 59   29 71   47 53
Skatte
13 87   13 87   29 71   59 41   29 71
Social
20 80   47 53   53 47   59 41   59 41
Socialförsäkrings
20 80   60 40   59 41   35 65   41 59
Trafik
- 100   13 87   35 65   53 47   41 59
Utbildnings
20 80   27 73   47 53   59 41   53 47
Utrikes
7 93   27 73   59 41   47 53   44 56
Totalt, procent
15 85   28 72   43 57   48 52   42 58
             antal
36 204   68 172   118 154   123 132   107 148
 
Kallblodig fakta: En försämring sedan 2010. Skillnaden på antalet kvinnor respektive män i riksdagens utskott har ökat.
 
Vad är det då som hindrar att det råder jämlikhet? Vad är det som vidmakthåller att tjejer och kvinnor fortfarande inte får ta plats? Är det rädslan?
 

Personer 16-79 år utsatta för sexualbrott efter ålder 2011

Andel (%) av alla i gruppen

Källa: Nationella trygghetsundersökningen (NTU), Brottsförebyggande rådet (BRÅ)

 

Jag tänker iallafall inte vara rädd. En likadan framtid kanske skrämmer mig, men att veta att jag kan göra mitt bästa för att kämpa emot det betryggar mig.

Jag tror att vi alla kämpar mot fördomar varje dag men så länge vi adresserar dom, medvetandegör dom och tillåter oss själva att förstå varför vi har dom, så tar vi steget i rätt riktning. En blir påverkad av samhället och skapar omedvetna fördomar utifrån vad hen ser eller hör oavsett om hen vill eller inte, men att inte lyssna på fakta, slå dövörat till verkligheten eller inte låta sig förstå var de fördomarna kommer ifrån och betyder är ett aktivt val.
 
Den dagen kvinnor har exakt lika mycket inflytande och värde i samhället som män och ens 45 % av alla statens chefspositioner är tilldelade kvinnor så får ni gärna ifrågasätta om feminism handlar om att kvinnor på något sätt ska befinna sig i en maktposition över män, men medan ovan visade siffror och fraser är varje dags pissiga verklighet så förstår jag inte hur någon i sitt rätta sinne kan döma ut feminism som något annat än en rättfärdig kamp för allas lika rätt och värde i detta samhället. Då inskränker hen antingen sig själv eller hälften av världens befolkning.
 
Att någon inte tycker att en ska ut och kämpa emot denna verklighet (genom att till exempel demonstrera) eller sitter tyst med eller nickar mot någon som säger emot feminism är för mig ett jävligt stort frågetecken. Men vill hen ta del av ett ojämlikt samhälle och kan stå för att de inte tycker att hälften av världen förtjänar lika mycket möjligheter som andra hälften så be my guest, så länge du håller dig långt borta från mig.
Jag önskar att vi kunde ha internationella kvinnodagen varje dag och på så sätt uppmärksamma situationen för alla tills de förstår och tills vi fullt ut lever i ett jämlikt samhälle - inte bara "nästan".
 
 
 
Lev livet med tanken på att du skulle kunna vakna upp imorgon som vem som helst, var som helst.
 
 

Våren - demonstrationernas årstid

Uffja, känns skönt & samtidigt jävligt hemskt att vara med i så många demonstrationer. Jag menar: kvinnors lika rätt i samhället och avskaffning av vinstdrivande sjukvård - come on. Så jävla tragiskt att vi fortfarande måste kämpa för det här. Men det måste vi, and I ain't backing down tills allt är på sin rättmätiga plats i detta land. Världen tar vi hand om sen.

När sex hästar rider förbi o katten är ute och leker i trädgården - då är livet fint. För stunden iallafall. Känns skönt att veta men samtidigt jobbigt att ta itu med att vi måste flytta härifrån snart. Är extremt fattig denna månaden - då alla mina rumpräkningar buddied up o bestämde sig för att komma SAMTIDIGT. Att komma samtidigt är inte alltid något positivt, key?
Alla får vi en chans - ett liv att göra det bästa vi kan utav. Känner att jag haltar lite på att göra rätt val ibland, men att leva in the moment strider lite emot det där att göra det bästa av sitt liv. Kanske är det det som är grejen? Att göra det bästa utav sitt liv är att leva in the moment? Isåfall har jag lyckats som fan.

Då säger vi så.


Til' the next time - lev varje dag som om att du skulle kunna vakna upp som vem som helst. (aka DEMONSTRERA & KÄMPA FÖR ALLAS RÄTT)



RSS 2.0