Retro blogginlägg
Min lilla första bok
En liten lördagstanke om mina privilegier
Tänk så fel saker kan bli ibland..
Jag ogillar forskning som fokuserar på en viss grupp människor i samhället. Samtidigt som den frekvent användas i syfte att belysa en grupps utsatta förhållanden så kan den också skapa en väldigt avskärmad bild av den gruppen.
Det intressanta med forskning är ju att den används för att legitimera något. Det är något som ska visa på hur saker och ting ser ut för att vi ska kunna göra något åt det eller inte.
Men det är sällan vi kritiskt reflekterar över vad forskningen har för syfte. Det är sällan vi ställer oss frågan: jasså, varför gjorde de detta?
Jag tänker på hur viktigt det kan vara att ställa sig den frågan när det gäller forskning som endast berör en grupp i samhället. Redan innan forskningen, testerna/intervjuerna eller whatever, görs så har initiativtagaren en bild av vad de gör. De har en anledning till varför de valt att fokusera på just den gruppen, för att se om exempelvis fördomar stämmer eller inte.
Men det finns ett problem med att separera en grupp från resten. Vi skapar en "legitim" homogenitet av den gruppen och bestämmer oss för att "detta är en grupp som ska särskiljas från resten", "detta är en grupp som delar något: medlemmarna i den är varandra så lika att vi kan sätta ihop deras upplevelser till ett".
Det är tydligt att mycket forskning riktar sig mot exempelvis invandrare. Vi påstår att det är fel att peka på invandrare som något annat än "oss" men genomför ändå undersökningar där vi separerar dem från resten och kallar dem just det: DOM. Inte vi, inte en del av oss: DOM.
Det är alltså människor som flyttat hit, fått tillåtelse att bo här och bli medborgare "som alla andra", men som ändå stämplas som något annat, en enskild grupp, för den resan de gjort. För det faktumet att de inte alltid funnits här.
Ett exempel är forskningen som skulle räkna ut hur mycket pengar invandringen till Sverige genererar. Alltså: hur mycket "dom" genererat till "oss".
En forskning vars syfte säkert är gott: att ge en sannare bild av invandring och sticka hål på myten att det kostar samhället massor med pengar att ta emot invandrare.
Jag säger inte att den inte gjorde något gott, det är asnajs att peka på Sverigedemokraterna och säga: lögnare. Som vanligt. Men den behövs ändå problematiseras för vad den gjorde. Den satte "dom" mot "oss". Om den gav oss en bättre bild av invandrare, så gav det ändå bara en bättre bild av "dom", som något annat och separerat från "oss". Som några "vi" tjänar pengar på.
Att vara det perfekta offret
Det är så intressant detta med att kämpa för något eller vara en bra människa.
Det är så intressant att jag, på grund av mina val, hela tiden blir bedömd utifrån dem, hela tiden blir påmind om att jag måste vara en bra förebild för de andra.
Du vet de där människorna som inte vill vara jobbiga och säga till när någon drar ett sexistiskt skämt men som mer än gärna säger till när en feminist begär något annat av män än att vara jämlika ibland?
"Om du ska vara feminist, så måste du vara ett gott föredöme för feminismen hela tiden". Om du nu inte vill kalla dig feminist, ja då har du ju inget ansvar. Gött!
Det kan ju vara det ständiga tvånget till perfektionism som avskräcker människor från att kalla sig feminister - inte de få saker feminister gör som enligt vissa inte stämmer med feminismen till 100 procent?
Också var det det här med att vara vegan. Jag träffade en kille igår som, helt seriöst, tyckte att det var lika beklagansvärt att bli ifrågasatt av veganer/vegetarianer som köttätare som tvärtom. Excuse me when I choke myself, du menar alltså på riktigt att det är lika jobbigt som köttätare att höra vad en faktiskt gör: äter döda djur och påverkar miljön negativt, som att höra som vegan/vegetarian att en är stuck up för att en inte vill göra de sakerna?
Dear world: du är jävligt upp och ner ibland. Time to step up. Det är inte jag, som 24 hours around the clock kämpande feminist, avskräcker människor från feminism. Det är ni som skrattar åt sexism och lunkar vidare i patriarkatet som om inget hade hänt, som hackar på en feminist så fort hen blir lite upprörd av förtryckandet.
Det är inte min uppgift som vegan att sluta ha läderskor för att "annars är jag inte bra nog", det är upp till köttätare att tänka igenom sina beslut att äta kött.
Capiche?
Är så jävla trött på detta "offret måste spela perfekt för att ingen ska hacka på hen" - skitet.
