Jeapp, nu ändras livet drastiskt ett lidet tag.

Hejdå Kollegievägen, hejdå eget boende, hejdå samboförhållande, hejdå världens bästa kise.

Känns så sjukt att tvingas ändra allt så, bara för att det finns så jävla lite boende till människor med vanlig inkomst eller studenter (som inte har tid att vänta två år till).

Känns dock såå skönt att få tid att träffa mamsen, ensam. Snacka skit, göra crazy stuff som bara vi tycker är kul och bara "vara".

 

Kommer sakna min kise så jävla mucho.. Sambon med (ja, jag älskar honom också), men honom kan jag ju ringa och smsas med, hålla kontakten utan att sitta bredvid varandra hela tiden liksom. Känner mig smått weird när Sony kommer och lägger sig med mig (som hon ALDRIG gör), som att hon vet att vi inte ska träffas på ett tag. Böh, fäller en tår varje gång jag tittar på henne. Catmommy på riktigt.

 

 

Weå, snart fyller jag ååår.

Har redan fått fina fölsepresenter.