Hatar att säga hejdå. Detta farvälet är ju dock ett "på återseende", och det, väldigt snart, men det gör ändå lite ont. Som sagt, jag saknar folk för mycket ibland.
Har haft det jättemysigt, med så många fina personer, tätt inpå. Erik, tvärs över gatan, Emma en bit bort och alla andra, som alltid kommer hit, bara för att stämningen här är så speciell.
Tack till alla som lyst upp min vecka, och tack till Tobbe som låtit mig bo i hans rum.

Nu drar jag tillbaka till verkligheten, och letar lägenhet som en idiot.



haj.