Så bloggade jag ändå. Kunde inte låta bli.
Sitter på Rasmus rum medan han duschar. Yep, här ska jag bo tills söndag, sen åker vi till gamla, hederliga Ystad. Känns jobbigt och ansträngande, men samtidigt nytt och tryggt. Hur de känslorna plötsligt fann varandra, har jag ingen aning om, men jag är nöjd. Inte euforisk, men nöjd.
Tittar på "My life as Liz" marathon på MTV, vilket passar sig helt utmärkt, då även hon är hemlös, i typ två dagar innan hon flyttar hem igen. Hem ja, det där stället dit man alltid kan åka när man inte har någonstans att ta vägen. Hmmjo, ja, fast nej.

Nu ska jag ta mig i min ickebefintliga krage och sluta waina.
En glad bild påre, bara för att övertyga folkmassan som läser min blogg, att jag är riktigt jävla lycklig.




hupp.