Kära nolifers på 18 bast och uppåt, var snälla och befinn er någon annanstans än runt mig, då ni bara strör runt och gör mig obekväm. Försök hitta någon som helst mening med livet, och om inte, håll er iallafall på folks goda sida, och låtsas inte om att ni vet mer om livet än någon som faktiskt har mål och framtidsplaner.
Åh, hur jag, som alltid är så lugn och kontrollerad (förstå ironin), kan bli riktigt arg på folk som inte tar tummen ur diverse mörka platser, är för mig, helt förståeligt. Jag vet, och är uppfostrad med att förstå, att inte alla har samma förutsättningar i livet. Fan, det är något jag vet mycket om, och alltid argumenterar för. Men att detta skulle vara en ursäkt för ALLA, som inte gör något åt sitt liv, sin tid här på jorden, är något jag inte håller med om. Alla behöver inte sätta upp samma mål, det är inte det jag menar. Mitt mål, olikt många andras, handlar inte om att tjäna så mycket pengar som möjligt, eller ha någon fancy "label" som mest finns till för att göra folk obekväma, tävlingsinriktade och maktgalna, och skapa större klyftor i samhället. Mitt mål är baserat på vad jag helst vill göra i mitt liv, just nu och ja, eftersom jag studerar, även i framtiden. Jag vill hjälpa människor finna en slags trygghet, som just de inte fått chansen till att känna, pågrund av vår samhällsuppbyggnad (inkluderat dessa "labels").
För att "cut to the chase", så är det viktigt för alla att bidra med vad de kan erbjuda, inte bara för samhällets bästa, utan också för sig själva. För att bevisa att vi är starka, och att vi kan göra något, för oss själva, och för de som faktiskt inte har möjligheten.
Att det skulle finnas någon som helst "överpopulation" av människor som lever på bidrag, fast än de inte är i behov av det, eller helt enkelt vill "lura samhället", är för mig, ytterst svårt att tro på. Den andelen består faktiskt till högst andel av ungdomar (enligt undersökningar från socialvetenskaplig tidsskrift) och inte invandrare, som många anser vara rätt att påstå, utan underlag.
Så lyft era små arslen ungdomar, och gör vad ni kan, för de som inte kan. Ett försök är värt mer än tusen tankar.