när man inte vet vart man ska ta vägen och inte vill stå kvar.

fyfahan vad mycket skit som hänt sen senast. hela jag har typ hetsat sönder både hjärta och hjärna över saker som jag aldrig kommer kunna förstå, fullt ut. 
att aldrig riktigt få veta sanningen frustrerar helvetet ur mig.
men som sagt, hellre att det kommer fram att det var så sen, och att jag mår dåligt då, än att förstöra allt nu, och sen få reda på att man svikit sin bästa vän och pojkvän, genom att inte lita på denne.

passande att vi gick igenom just problemlösning på mental träningen idag dårå.
att tänka "vad är det värsta som kan hända?", är något alla kan dra riktigt mycket nytta av.

back to eating hambögaz!


tjop.