ibland vill man bara stänga av.
men ibland borde nästan hjärnan förstå det själv, innan hjärtat kommer ikapp och bara förstör allting.
jag vill inte slösa bort mitt liv, ingenting av mitt liv ska gå till spillo. inte en dag, inte ett år. oavsett hur lycklig jag är då, så tänker jag inte låta mig själv göra dåliga val.
men vad gör man när man inte vet om ett val är bra eller dåligt?

alla har rätt till sin åsikt, men ibland är åsikter alldeles för olika.
när slutar hjärtat komma ikapp hjärnan?
när får hjärnan bestämma i första hand?