förstår inte varför jag är så jävla besatt av julen?
måste vara något kopplat till min barndom, känslan av trygghet? (socionomen i mig smyger fram som en bög ur garderoben).
trodde helt ärligt på tomten tills jag var sju eller nåt, vilket är ganska länge, enligt min erfarenhet.
blev väckt på juldagsmorgon med julklappar under granen, uppäten risgrynsgröt, ett brev från tomten och smutsiga avtryck från hans skor i köket. ni fattar? mamma & daddy gjorde min jul helt freakin magisk.
och när alla andra barn på dagis sa: jultomten finns ju inte!
så svarade jag: han kanske inte kommer till er, men till mig kommer han alltid!


nu: dags att koppla av inför mitt första symposium imorn.
är rövnervös och tänker därför gå upp tidigt o gå runt hela dan o låtsas som att inget är påväg.


nightey.