Åh, räknar ner till julen nu. Visst, den kanske redan är här, och jag började fira den för länge sedan med julmusik, julfilmer och all annan reklamskit som bara vill att vi spenderar pengar på denna underbara högtid. Men det är inte riktigt jul förrän jag åker till mormor & morfar i Ystad. Där har jag och mamma firat jul sen jag var cirka sju år gammal, vaknat upp på julaftons morgon med små julklappar i våra strumpor utanför dörren, förberett julmaten hela dagen, tittat på kalle anka och somnat tidigt i soffan, med klingande kaffekoppar i bakgrunden. Nu är det ju så att vi har en egen familj, en större familj, jag och mamma. Inte för att jag räknar en enda själ i den här "familjen" som värdig att kalla just det, familj, men ibland blir man påtvingad en sådan och får nöja sig med att fira julafton med människor som lika gärna kunde vara främlingar.

Jag tänker inte fira jul förrän jag sitter där, i mormor och morfars hus, och jag tänker inte säga god jul till en jävel i min "familj" förutom världens bästa mamma.
Julmaten ska vi ju inte prata om. Ge mig julskinka och prinskorvar tack.



haj.