jag är så jävla trött på det här.
varför gör jag det överhuvudtaget?
för att jag är rädd?

vad fan kan hända? jo, jag kan väl må sjukt dåligt, men det bevisar väl bara vilka sorts människor det är?
känner mig egoistisk. att undvika sin rädsla är bara egoistiskt. samtidigt som jag räddar mig själv på något sätt.
men det hjälper fan inte någonstans i längden.
nu får jag fan ta tag i mig själv. jag är ingen jävla skugga. ingen man kan leka med hur fan som helst.
tänk så är det det jag har blivit?

då flyttar jag hellre någon annanstans.
som om jag inte tänkt på det innan.