Jag är hemma.
Jag har megaont i magen och mår illa.

Jag tänker på det som mamma sa.
Jag är dålig på att ångra mig.
Jag känner aldrig ånger över någonting.
Så länge det var det jag kände för just då, så ångrar jag mig aldrig.

Det är väl bra?
Eller nej, kanske inte.

Sympati har jag ju. För allt som rör sig.

Men ånger, det vet jag ingenting om.


Jag ångrar att jag började tänka på det här.

That's a start.