Varför ska jag alltid hitta fel i det perfekta? Oroa mig för att må dåligt, när jag mår bra? Alltid försöka bli ledsen över något, som inte borde röra mig det minsta?
Sen när allt är dåligt, intalar jag mig själv att jag är lycklig och att allt ska fixa sig. Varför då?
Jag förstår mig helt enkelt inte på mig själv.

Sluta låtsas, sluta försöka hitta fel.
Allt blir ju, vad man gör det till.

Det är du som har fått mig att bli så här.
Rädd för lycka, rädd för att må bra.

Jag är lycklig, jag är glad, allt är bra.
Så, håll dig borta.
Håll käften med dina nedlåtande ord.
Du finns inte i mitt huvud längre.