Ibland gör man saker för sin egen enkelhets skull, men det är fel. eller?

Jag vet, jag skulle sagt något. Men, jag kunde inte. Jag visste inte vad jag skulle säga, vi träffades inte på sjukt länge.
Det dumma är, att då kändes inget fel, nu gör det. För nu får jag allt tillbaka, allt kommer som en massa knivar i ryggen på mig.
AAAH, nu är en massa sura på mig, och det vill jag inte, men jag står mitt kast. Gjort är gjort, och det är inget man kan ändra på. Och för att vara helt ärlig, så vill jag inte det heller. Jag kanske skulle tänkt på att prata med dig först, jag vet. Just därför säger jag förlåt.

Men, det är bara så svårt. Allt gick för fort. Det sa jag ju.
Jag hade inte glömt honom. Det är bara ment to be, helt enkelt.
Som min nära vän sa: När man ser dem, då är det bara så mycket kärlek.
Och det är det. För, jag kan inte släppa det, och det har jag aldrig riktigt gjort heller.
Jag trodde jag hade det, men det hade jag inte. Och för det säger jag igen, förlåt.

All the things come back to you,