I fredags stannade jag hemma på grund av efterlängtat mys med min partner. I kollektivet som vi precis flyttat in i finns det tusentals filmer och CD-skivor som de som bott här länge samlat på sig över åren. Filmerna består av klassiska dramor, action, romantiska komedier, populära serier, dokumentärer, ja you name it- kollektivet har det! Så, när vi i fredags skulle bestämma vad vi skulle kränga chips till hade jag höga förväntningar på att hitta någon bra film som vi alla kunde se på.

Jag är inte en tjej med höga krav. Vardagssexism och –rasism är något jag inte tolererar, så jag väljer umgängeskretsar där sånt skit inte är frekvent närvarande. De gånger jag träffar någon ny som inte har hjärnkoll på det här med smygsexism ger jag dem en chans. Skärper de inte sig sen - byebye. Simpelt.
Bläddrar igenom filmerna med inställningen att jag vill hitta en film med en tjej i åtminstone delad huvudroll eller hjälteroll, som inte är “normativt attraktiv enligt samhällsnormen”. Tror ni jag hittade någon? Jag hittade “Hungergames”, en av mina absoluta favoritfilmer men som självklart inte klarar kriterien “inte normativt attraktiv kvinna i huvudrollen”. Let’s be honest – Jennifer Lawrence är ju a hotty with a society accepted body (trots att hon hör från Hollywood att hon är för tjock ibland). Bläddrar vidare -“Män som hatar kvinnor”, blir glad då det är min favoritfilm i bemärkelsen svenska filmer och awesome kvinnliga filmkaraktärer. Kommer snabbt på: Shit, denna filmen är ju typ känd för att vara “uberfeministisk” bara för att den bryter mot den normen. Det här är inte vilken film som helst, det här är typ feministrullen nummer 1.

Den enda filmen jag alltså hittade där en tjej åtminstone delade huvudrollsplatsen, och avvek från kvinnonormer kring både utseende och humör, är känd för att bryta filmnormen. Hur sjukt är inte det!? All heder till Stieg Larsson som skrev den fantastiska boken som sedan filmatiserades, men är det inte sorgligt hur få filmer som inte porträtterar den gamla vanliga objektifierade, “riktiga kvinnan”? Är det inte sorgligt att det händer så sällan att när en film gör det, så blir den känd för det? Det borde ju vara tvärtom. Filmer där kvinnan är ett passivt sexobjekt borde vara få, det är de vi borde peka på och säga: AH, där är ju den där filmen som är annorlunda (och dum), den där sexismen ser vi ju inte så ofta!

Jag skyller inte Kollektivet för detta. Filmerna de har är ju filmer som alla har. Det är ett brett urval av alla sorts filmer och de, precis som alla andra, har inte så mycket till urval när det gäller filmer som inte är objektifierande av kvinnor. De, precis som alla andra, måste medvetet gå ut och leta djupt och länge efter “kända feministfilmer” för att hitta något som inte ger en skev bild av kvinnor.

Jag är som sagt en person med relativt låga krav på andra. Alla förtjänar en chans, men förklara för mig hur jag ska ge filmtittande en chans när jag så sällan hittar någon “vanlig film” som inte får mig att vilja spy?

 

Kind regards, 
Pissed off mysälskare