Uffja, känns skönt & samtidigt jävligt hemskt att vara med i så många demonstrationer. Jag menar: kvinnors lika rätt i samhället och avskaffning av vinstdrivande sjukvård - come on. Så jävla tragiskt att vi fortfarande måste kämpa för det här. Men det måste vi, and I ain't backing down tills allt är på sin rättmätiga plats i detta land. Världen tar vi hand om sen.

När sex hästar rider förbi o katten är ute och leker i trädgården - då är livet fint. För stunden iallafall. Känns skönt att veta men samtidigt jobbigt att ta itu med att vi måste flytta härifrån snart. Är extremt fattig denna månaden - då alla mina rumpräkningar buddied up o bestämde sig för att komma SAMTIDIGT. Att komma samtidigt är inte alltid något positivt, key?
Alla får vi en chans - ett liv att göra det bästa vi kan utav. Känner att jag haltar lite på att göra rätt val ibland, men att leva in the moment strider lite emot det där att göra det bästa av sitt liv. Kanske är det det som är grejen? Att göra det bästa utav sitt liv är att leva in the moment? Isåfall har jag lyckats som fan.

Då säger vi så.


Til' the next time - lev varje dag som om att du skulle kunna vakna upp som vem som helst. (aka DEMONSTRERA & KÄMPA FÖR ALLAS RÄTT)