Rasismen kommer sällan ensam

Jag tittar på Svenska Motståndsrörelsen. Spyr lite i min mun när jag tittar dessa män i ögonen och undrar hur de hamnat där. Vansinnigt hemska ideal, inget konstigt där. Men vad har de mer gemensamt än sina rasistiska, förnedrande åsikter? De är män. 

 

Jag tittar igenom bilderna och ser inte en enda bild på en kvinna. Jaha, tänker jag. Tillfällighet? Förmodligen inte.

 

Vi får aldrig glömma hur mycket normer i vårt samhälle skadar oss. Visst, psykiskt, men även fysiskt. I form av fysisk våld.
Varför är där flest män då? Ja, i en våldsam rörelse som består av människor som inte vill öppna ögonen för de strukturer vi lever i
utan snarare utnyttjar dem, så är det inte så konstigt att män är av majoritet. För vad är de mest framträdande dragen en man ska ha enligt "maskulinitetsnormen"? Styrka och makt. Hur visar en sin styrka som mest, som tydligast? Genom fysiskt våld. Hur visar en sin högre maktposition som mest? En attackerar de en anser vara "under" en, i den diskriminerande maktkedjan de kallar "sitt Sverige".
Gemensamt för många nazistiska rörelser är också det utbredda, äckliga kvinnohatet. En talar om kvinnor som objekt, som svikare som fortplantar sig med "de andra". Alltså, som någon som tillhör någon annan och då helst ska tillhöra någon av "de egna"- arierna.

 

Maskulinitetsnormen är ett problem och vi är absolut inte ett undantag från den, Sverige. Det är dags att börja se den nu, se de stora problem den skapar. Se hur män som inte vill prata om sina känslor och därför förstå dem, tar ut dem i våld för att "vara sitt kön". Letar sig till våldsamma grupper för att känna att de passar in.

 

Nazisterna är inga aliens från en annan planet. De är, tro det eller ej, människor från vår planet. Ingen föds som rasist, en lär sig att bli det. Ingen föds till en våldsmaskin, en lär sig att bli det.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0