eller åt nåt jävla håll iallafall?

jag är så trött på att sitta här och vänta. mitt gamla, dåliga jag, sticker upp under ytan och mitt huvud vill bara suddas bort. jag vet vad som händer i bakgrunden, jag är inte dum. jag kan också vara statist i mitt eget liv, det funkar ypperligt för mig. 

åh. jag orkar inte.
imorn har jag min första egna konsert, och jag är så jävla pepp.
vill få ut alla negativa tankar ur huvudet, innan jag bryter ihop av känsloöverflöd.

trots sin enorma dumbassyness, så blir henke ändå en hyfsat bra livscoach ibland.
så länge man matar honom med smörgåstårta.

nu ska jag sjunga tills jag inte orkar mer.


over n out.