Längesen. Sorry for that. Sitter på tåget till malmö, ska tillbaka till ystad o chilla som fan. Tror jag behöver lide tid för mig själv. Känns som alldeles för längesen nu, när jag tog tid för mig själv att bara tänka över allt. Det är ju fan vad man ska tänka hela tiden. Men jag är inte så jävla bra på det annars, när det verkligen gäller. Tycker synd om tjejer som inte tror på sig själva. På riktigt. Vet ju exakt hur det känns, men börjar bli lite trött på att ni ursäktar er hela tiden, och använder er osäkerhet som en slags ursäkt. Om du VET att du inte tror på dig själv, har du redan kommit ett steg i rätt riktning. Jag är aldrig osäker på mig själv, bara på alla andra. Jag gör stora val för lätt, för jag är en sån jävla känslomässig person. Jag orkar inte tänka på konsekvenserna i stunden, men tar dom jättegärna sen, sålänge jag får känna precis sådär, just då. Men sen när dom väl slår mig, bryter hela min värld ihop. Feg, dum och naiv. Men det kommer ske ändringar på de planen. Dags att växa upp. För mig, och för alla er osäkra tjejer därute. Gör inte ett dåligt val, för att du känner dig uttråkad, tänk på dig själv, och fan, alla andra också. Jag vet, I'm one to talk, men jag har gjort extremt många misstag som fått mig att inse hur jag vill leva, det behöver inte ni göra. Alla vet vad som är rätt, det är bara ingen som vågar. Jag tar det sen, låter det växa ikapp mig. Nej, våga för fan göra rätt från början. För de är ingen som tycker synd om den som är dum nog för sitt eget bästa. "I've got a feeling if I sang this loud enough, you will sing it back to me"