jag tycker att en vänskap bör vara kravlös, det har jag alltid tyckt.
jag har svårt att bli ledsen eller sur, när jag och en kompis planerat att ses, men inte gör det.
jag blir kanske besviken, då man kanske planerat att göra något man längtat till, sett fram emot, men jag har verkligen svårt för att känna någon sorg eller ilska, riktat mot personen. därför är jag ärlig när jag inte mår bra, inte pallar ses pga trötthet, etc., men det kanske är fel?
jag tror att alla hade mått så jävla mycket bättre av att bara vara ärliga, pallar man inte, så säg det då. visst, man kan ju alltid förklara varför, ifall man tycker om personen och känner att de har rätt att få veta varför, men varför tvinga sig själv till att träffa någon, en dag då man inte känner för det, för diverse anledningar?

ah. livet hade varit så mycket enklare om vi bara släppte lite, och gjorde vad vi ville, sa vad vi tyckte och var med vilka vi ville.


ditt liv är just det, DITT, ingen annans.