Nu ska jag tömma ut mina patetiska, jobbiga känslor på en öppen blogg på internet. Så, det görs halvt kryptiskt, för det är ju så jag skriver bäst.
Är allmänt trött på att känna att jag behöver anstränga mig för att vara den folk vill att jag ska vara. Jag klagar aldrig på mina vänner, visar sällan när någon gör mig riktigt besviken och ställer nästintill inga krav på hur någon ska vara för att göra mig nöjd. Ibland känner jag dock att det inte riktigt är vice versa. Varför jag håller detta för mig själv, vet jag inte. Jag borde med all rätt ringa upp alla som sårat mig, irriterar mig och förstör för mig och bara spill my guts, men det gör man ju aldrig. Det finns kanske inte så mycket fitta i mig ändå.

Trött på att tycka synd om mig själv, drar jag ut till köket istället och myser med mamma.
Ge mig sol och ta bort min jävla vinter"depression".