Uff, jobbigt att vara utan sötnosen. Hade behövt en riktig sån varm och menande kram av honom just nu. Det jobbiga är, att när jag saknar någon, vill jag inte prata med dom, se dom eller tänka på dom överhuvudtaget. Vill bara ta avstånd från det faktum att jag vet att jag verkligen inte klarar mig utan den personen i ens ynka två veckor. Usch, bara att säga det får mig att vilja spy av saknad. Tror inte att folk ser mig som någon som saknar så mycket, men det är väl just för att jag väljer att inte prata om det. Så när som helst ni åker iväg någonstans, och jag är dålig på att höra av mig, så betyder det bara att jag saknar er så mycket att jag inte ens vill tänka på det.
Snart ska vi iallafall prata på facebook, förbereder min klump i magen och gråter lite inombords, men det är det värt.
Sitter kvar på Hilton i malmö och ska åka så snart jag är färdigpratad med sötnosen. Ikväll blir det nog till att öppna en flaska alkohol och fira inflyttningen hos trillingarna lite. Först, fika med mams.


huj.