allt detta för att hans son snott pengar från mig?

Japp, jag tänker inte hålla käften om det. Jag skiter fullständigt i om ni dömer mig för det. "Håll dina privata problem för dig själv, gör inget du kommer ångra imorgon". Pfft, detta har jag velat göra sen första gången detta svinet kastade ett vinglas i väggen för att han inte har några som helst mänskliga känslor. Jo, egoism, självälskande och respekt för ingen annan än sig själv, det sitter han inne med, den perfekta mannen för både kvinnor och barn.
På utsidan, det vill säga, utanför vår lägenhets väggar, eller så fort någon hälsar på, kan han nog verka väldigt trevlig. Skrattar högt och falskt för att göra ett gott intryck på sin sambos föräldrar. Det är inte bara det att han är så utomordentligt respektlös som gör mig så jävla arg, det är det att han tror så lite på mänskligheten, att han faktiskt inbillar sig att alla går på det, att ingen ser igenom hans falska fasad av leenden och "ett glas vin på helgerna". Det är väl ändå inte normalt att dricka nästan varje vardag, av hemmagjort vin som är mer än 20 procentigt.
Ingenting förvånar mig längre, inte ens faktumet att min mamma just nu, efter det ovannämnda, sitter och skrattar med honom i vardagsrummet.

Imorgon flyttar jag härifrån, och jag skäms inte för att berätta att jag flyr.
Jag skäms inte för att berätta varför jag är så jävla arg och besviken. För alla förtjänar att veta, vad det egentligen är för man jag tvingats bo med.

Skönt.