avund


fan vad avundsjuk jag blir.
bara för att jag inte kan spela mitt spel likadant.
men det är inget spel.
det är ju precis därför jag blir så jävla avundsjuk.
vilket sjukt flyt.
det går ju inte?
det funkar inte.
hur undviker man att falla?
hur kan man, i en sån ändå desperat situation bara kliva utanför sig själv och titta in, och se hur korkat allt är.
för att sen bara göra det rätta.
hur kan man inte klantigt och handlöst falla?

om jag visste det, skulle jag varit lycklig för längesen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0