jag bryr mig inte ett piss om vad andra tycker om den jag umgås med.
tänker aldrig på hur jag vill att alla andra ska se mig, hur jag ska göra för att synas eller bli omtyckt.

för är det ingen jag bryr mig om, eller rättare sagt ingen som bryr sig om mig, så tänker jag inte slösa min tid på dem.

vad är meningen med livet?

att bli sedd
eller att bli älskad?

att bli sedd som den dom vill ha
eller bli sedd som sig själv?

svaret känns iaf rätt så obvious för mig nu.
men det har det inte alltid gjort.
inte när jag gick i mellanstadiet.
dom tankarna hör till mellanstadiet.
och jag har kommit över den fasen.

har du det?



glöm aldrig den som brytt sig