& btw så ångrar jag mig nog ändå.
för första gången på jävligt länge gör jag det.
har en liten bitande känsla i magen, samtidigt som jag aldrig orka bry mig mycket nog.
varför gör vi det egentligen? varför gör man det?
vad vinner vi på det förutom de minuterna?

nä, jag vetifan varför jag gör det iallafall.
jag bara vet att jag måste sluta.
vilket jag aldrig gör.

tillbaks till ruta ett.