AAH, det brinner i mina skrivarmuskler när jag precis läst färdigt en bok, och det har jag nu.

Känns som ett fågelbo i näsan just för denna stund. Som om kråkorna sitter där och kurar ihop sig, och verkligen inte vill ut i vinterkylan (kråkor i näsan, fatta skämtet? eheh)
Men inget kan hindra mig, för imorgon ska jag till skolan, och jag ska ha skrivit klart min boklogg, som inte behöver vara inne förräns på fredag, för att kunna slappa ordentligt de sista dagarna. Fast, känner jag mig själv bra nog, kommer jag sitta där på torsdagkvällen, sönderstressad men sammanbiten i sista minuten. Ah well.


Känner mig som en boll fylld med ord
ord och hemligheter
de allra djupaste hemligheterna och mörkhet
jag måste sluta säga ja till allt


Jag citerar en sida från boken jag precis läste klart, "punkidustriell hårdrockare med attityd"


"Ett helvetes massa hål

Hål i öron och näsor, vårtor och tungor. Hål i byxan, fickan och trosan. På knäet och i baken.

Klippta hål, borrade hål, skjutna hål. Hål som är naturliga, hål som vi gräver åt andra och trillar i.

Hål i familjeharmonin, skyddsnätet och rättsystemet. Hål i horisonten, hål i ozonlagret och hål i rymden.

Svarta hål att gömma känslor i.

Hål i kroppen och knoppen. Rumphål, kisshål, knullhål. Hål i förståndet och hål i hjärtkammaren.

Bottenlösa hålor vi bor i, hamnar i eller flyttar ifrån. Hålor vi hatar med all vår kärlek.

Laga hål, täta hål, fylla hål, hela hål

Skål! "