Nu sitter jag här, helt rörd.
Bettan skickade en text hon gjort i åttan, som handlade om att bry sig om någon.
I slutet av texten, berättade hon om tiden, då jag var sjuk.
Hur oroliga tjejerna varit för mig, och hur jag bara blivit irriterad när de försökte prata om det med mig.

"Det kanske mest intressanta med berättelsen är att hon nu i efterhand har berättat för oss hur glad hon är för att vi var där för henne, när hon hade det som svårast och att hon kanske inte hade klarat sig utan sina vänner"

Det är ju så det är.
Att bry sig om någon, är ju att inse att de behöver hjälp och tröst, utan att de nödvändigtvis ber om det.
Och det är just det, som mycket handlar om för mig just nu.
Den stora frustrationen, som finns där, då man vill att någon ska visa att de bryr sig. Att de ska förstå, i alla situationer, för att de står en så nära.

Det är rätt så passande att just Elisabeth fick skriva om det här, för det är något hon vet mycket om.
Att bry sig om.