meningslösa diskussioner & livssituationer
Ibland är det nog bra att självvalt hamna utanför, innan man gör det för att någon annan bestämmer sig för att sätta en där, successivt. Dra av plåstret snabbt. Så tänker jag.
Varför ska allt vara så jävla komplicerat? Så tänker jag också. Vet man var man har varandra, blir det inga problem. Men så är det ju inte. Att vara förlåtande är aldrig en bra idé, men ska man kasta bort allt så fort det går lite åt skogen då? Svårt att veta det i förväg.
Livet är nog bra så jävla go'are när man bara skiter i allt och är ett jävla asshole.
Ta mig till Mallorca.
fjärilar och blodiglar
suck
suck på att jag fått min vackra mobil, men inte kan "identifiera mig" med den förrän typ på onsdag..
suck på att inte en enda dag kan vara helt utan onödigheter.
suck på att pengar inte växer på just mina träd.
suck på att vissa högskolor fortfarande anställer, och väljer att behålla, inkompetenta lärare.
puss på god, gratis mat hos svärfadern
puss på massa star wars
puss på en full kyl
(jag är djupt medveten om att det mesta positiva här i livet handlar om mat)
det sugiga väger över det positiva, så det är okej att waina idag.
det är min blogg.
new era
På tal om något helt annat, så hatar jag att jag alltid gråter sent på kvällen, för att sen vakna upp med fetaste ögonbulorna och uttorkad huvudvärk. Vet inte riktigt vad uttorkad huvudvärk betyder, men jag är uttorkad och har hubudvärk iallafall.
Börjat gråta som fan på sistone, över allt möjligt. Igår grät jag pågrund av lyckan av att ha slutat gråta. Känner mig inte alls patetisk.
Nuuu blire frulle.
Sjukt nöjd med mitt meningslösa inlägg.
PÅ MÅNDAG ÄRE VALBÖRJE
ingen klarar allt, och alla klarar ingenting
Idag belönar vi den och anser att den är smart, som under hård press läser och klarar av allt. Det är den som klarar av de svåraste, mest respekterade utbildningarna till exempel. När den som haft längre tid på sig, läst med glädje och därför förväntas klara av det, gjort precis lika mycket, så är denna inte lika "duktig".
Vi lever i ett samhälle, som bara belönar press och stress. Hur kan vi förvånas över hur få som har hög utbildning i Sverige, när det bara är en liten andel som faktiskt klarar av, och orkar fullfölja och uppfylla alla dessa höga krav? Då passar det kanske bättre med universitet och högskolor, som fokuserar på en inlärning som håller i längden och inte bara stressas in, för att hålla till tentan. Nejnej, då höjer vi kraven på gymnasiet istället, så att eleverna sållas redan där. Är man inte bäst, så får man aldrig vara bra nog.
Samtidigt förväntas man, på högskolenivå, kunna resonera kring och djupare förstå de ämne man läser. Hur förväntas man då hinna detta, under en så snäv tidspress?
Jag kan lova att det sitter många jättebra, potentiella lärare där ute, som hade kunnat hjälpa elever förstå och resonera, men som aldrig får chansen, för att pressen på utbildningen är för hård. Ska då denna inte få bli lärare, för att han/hon inte kan läsa snabbt nog? Alla kan vi inte ha dyslexi för att få hjälp i skolan, och även de som har det, blir inte alltid diagnostiserade.
Hur man på något sätt kan mäta intelligens i den som klarar av saker på snabbast tid, är för mig, helt otroligt. Ett åldrat tänk, som borde moderniseras och anpassas till de behov vi har idag.
ode till allt i mitt huvud
it's hard to miss what was never there
hell yeah.
Tänkte rada upp diverse tankar som bosatt sig i min hjärna idag:
- Pluggångest = inget plugg överhuvudtaget. Orkar inte ta itu med saker som jag vet är nästintill omöjliga att göra bra.
- Funderar på att bli polis? Hade ändå passat mig, som gärna är aggressiv, men samtidigt opartisk?
- Har världens skönaste vänner, som är extra speciella efter ett par glas.
- Det är inte lönt att slösa tid på människor och saker, som inte ger lika mycket som det tar.
- Livet är bara så bra som man själv gör det, och det finns ingen att skylla på för att du själv inte orkar ta tag i det.
- Rasmus är fin.
haj.
diverse ointressantligheter
Varför blir jag så hungrig av att tänka? Funkar ju inte sådär jättebra när man liksom.. måste plugga?
På fredag blir det mini-spelning och inflyttningsfest. Känns som ALLA flyttar nu. Härmapor.
Övrigt: ge mig en liten, fluffig voffsing att gosa med när inte Rasmus är här.
Det kan vara så att jag har en sne mun? Freak
haj.
right answer and you're cool
Sysselsätter mig med läsning och nagellacksbyte, medan jag varannan sekund stirrar på den lilla ploppen som sakta, och osäkert, rör sig något sådär i framåtriktning.
Imorgon åker mollele till göteborg, och lämnar mig i skåneland, helt uttråkad. Nej, jag har faktiskt ett annat liv. På lördag wonkas det, på fredag kommer rasmus och på torsdag blir det repa med erik, och så kommer mamma (tog det baklänges för att jag är tuff), så jag har ändå lite liv.
haj.
Beväpna dig med allting som du längtat, och drömde om en gång
Så stod vi där, inne på KB och väntade på vår efterlängtade Joakim.
När han kom ut, var det som att färdas tillbaka till en tid som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Joakim Thåström var 25 år igen. Han stod där, nyrakad, nyklippt, i kavaj och slarvigt hängande hängslen, och lät oss åka tillbaka med honom. Som tur var, hade jag hunnit lyssna in de nya låtarna och kunde hänga med i texten under fler låtar än de fyra gamla klassikerna han körde. Fällde en liten tår i hemlighet, och stod där, helt slagen av eufori, när han skrek av vemod, sorg och kamp. Hans är nog en av de få röster som jag ärligt kan säga, inte har förändrats ett dugg. Han låter precis som på skiva, och han låter precis som för 30 år sen, och nu kan man ju faktiskt påstå att han ser likadan ut också. Han flaxade runt där, med sina "beväpnade vingar" och fångade min totala uppmärksamhet, och alla mina känslor tillhörde honom, bara för en liten stund.
Det är inte många konserter jag gått på, där jag glömt bort tiden. Jag har många gånger, nästan önskat att det skulle vara slut, så att ben och rygg kunde vila, men igår trodde jag, helt ärligt, att mitt liv skulle ta slut när han gick. Jag vet att jag sett honom förut, på malmöfestivalen får tre år sedan, kanske 50 meter bort, men denna gången var helt annorlunda. Jag tryckte in mig längst fram, och kunde nästan lukta på hans fingrar, när han sträckte ut dem och sjöng "du ska va president". Nä Thåström, DU ska va president, och jag ska få höra dina slagord varje dag.
Sitter för tillfället och myser i min nya Thåström-tröja, och tänker inte ta av mig den.
Gonatt.
I don't care where I belong no more
Peppar stenhårt inför torsdag - ny inspelning på G, med typ världens skönaste låt, och på lördag ska jag få se the long lost Thåström. Wunderbar.
Imorgon far vi till Skånes djurpark! Japp, slemelie & jag ska bila dit (hon blir ju den enda som kör, men ändå), och planen är väl att trycka in så många djur som möjligt på en dag, fota och enjoy life, medan vi luktar skit och blir redigt smutsiga.
vårvindar friska leka o smiska
Ikväll blire en trip till lilla hörby, långtlångt bort & imorn spelas det in igen!
min bror är coolare än er.
har extremt kul
Nu laddar vi upp med förändringar och livets goda - eller typ redigerar bandsidan? Yep, Erik och jag spelade in iförrgår, och tänker ändra vår sida som fan - så in o kolla liksom (om två timmar..)
Ah, känslan av att en stor sten faller av ens rygg har äntligen satt sig denna helgen. Mysig helg.
Imorgon äre rövtidig uppstigning, men träffar fina människor - såre går jämt ut, och så blire en tripp till gamla Lund.
Nu går vi och läser, och låtsas som att vi inte ska upp om sju timmar, och inte kan gå och lägga oss förrän ett.
Lärdom: Kämpa aldrig för något, som inte kämpar för dig.
PS.
KLICKEN på mollele
the best of both worlds
Då var man där, framme så att säga.
Framme vid vägskälet - vuxen eller barn, och visst fan känns det ball.
Jag är inte 20 än, och betalar därför inte vuxen på buss & tåg - med gott samvete, jag har flyttat hemifrån och bestämmer över mitt eget liv helt och hållet, men får ändå hjälp av mamma, eftersom jag inte är SÅ gammal än. Ah, vilken underbar period i mitt liv. Vägskälet, då det är okej att välja lite av varje väg.
Idag har vi (jag och den som alltid får följa med eftersom jag inte vågar göra saker själv) varit och fixat internetbank och hemförsäkring. Betalat in min första hyra, och min interneträkning och känner mig, inte vuxnare, men mer självständig (trots att mamma följde med då).
Eftersom mitt hår är a "lost cause" funderar jag då, passande, på att skaffa en "vuxenfrilla". Haha frilla låter kuuul. Dags att kapa bort mitt "fuckburr" och köra på en mer "clean-cut"? Förlåt för allmän överdosering av citattecken.
Den här är typ inte jättevuxen, men andas ändå lite "independent woman"?
Vetismen om jag hade klarat denna, men ändå rätt vuxen?
Jajaja, mognaden sitter inte i håret, men mitt syfte med att klippa mig, är inte att bli mogen.
Är fett sugen, och det är okej, okej?
Plus att jag gillar att ta bilder på mig själv när jag känner mig snygg & vuxen.
haj.
omtanke
Så jävla skönt att ha någon som alltid ställer upp och tar hand om en när man mår dåligt, det är långt ifrån alla som har det. Hon kommer alltid att förbli den enda att se upp till, den enda som förstår, inte för att hon måste, utan för att hon vet.
Mamma är bäst.
Tack för att du gjort mig till den person jag förblir stolt över att vara.
blow me.
today's the day you don't feel like you deserve.
me-time och sånt tjafs
Pluggar i min ensamhet en fredagskväll. Om det är okej? Inte riktigt, men ibland, bara väldigt sällan, så blir det så. Har ju faktiskt nöjet av att kunna sitta HELT själv, nu när jag bor i min egen lägenhet (om ni vill tolka det som sarkasm, får ni väl göra det).
Efter tre ytterst seriösa inlägg de senaste dagarna, tänker jag nu spendera en timme åt att titta på mig själv och göra justeringar - för det är väl sånt kvinnor ska göra?
Skämt åsido, titta in på picnik.com
Gratis bildjustering & massa fun stuff - för dig som bryr dig lite för mycket om dig själv ibland.
För er som saknar henne, håll tillbaka tårarna, för seriösa Pernilla kommer att hälsa på oftare nu, och hon är laddad med en seriös-överdos.
Yey?
syndromet: "det finns någon som har det värre"
Problematiken vid dagens syn på sociala problem, är människans behov, eller förmåga att vilja mäta och utforska uppkomsten av ett socialt problem, som något definitivt, alltså finna en gemensam nämnare för den gruppen som är "offer" för det sociala problemet. Det är självklart viktigt att finna likheter bland de som drabbats av ett socialt problem, då detta kan bidra mycket till förhindrandet av uppkomsten av detta problem, men det är också viktigt att finna skillnaderna för individerna i problemet. Jag ska försöka förklara på ett annat sätt; att inte se ett problem ur individperspektiv, utan endast ur ett samhällsperspektiv, skalar bort de människor i den utsatta gruppen, som inte följer normen för hur det sociala problemet uppstått. Detta åstadkommer bara ännu ett utanförskap, inom den utsatta gruppen. Det är alltså viktigt att se till alla individers erfarenhet, inom ett socialt problem, och även i allmänheten.
Det jag vill komma till, för att knyta an till inledningen, är att jag ofta sett mig själv som ett lyckosamt barn, att det jag fått vara med om "inte varit så farligt", och att jag i många stunder ska vara glad att jag haft tur nog att undvika värre utfall av saker som hänt. Jag glömmer bort att tänka på hur upplevelsen påverkat mig, oavsett bredden på problemet, och gömmer mig själv bakom illusionen att så länge det finns någon som har det värre, så får jag inte "klaga".
Alla är vi med om något traumatiskt, något som vi inte alltid minns, och ibland väljer att skjuta bort, men som skapat oss, skapat vår väg och vår vilja mot något i livet. Ibland har någon annans traumatiska situation drabbat oss själva samtidigt. Det är då viktigt att inte undanhålla sig rätten att utforska sin egen upplevelse, för att den andra "fick vara med om något värre", utan se på problemet ur sitt eget individperspektiv.
Att förstå vad du själv varit med om, och acceptera det, som något som förändrat dig själv också, hur det än drabbade någon annan, är viktigt för accepterandet av dig själv.
Återigen handlar allt om acceptans, för din medmänniska, men också först, för dig själv och dina egna erfarenheter.
Du kan aldrig riktigt förstå någon annan, förrän du riktigt förstått dig själv.
die mauer
När ens livs kärlek befinner sig på andra sidan muren, och man inte tänker ge upp.
loves me, loves me not
Att då dessa, som så gärna reflekterar över alla hjärtans dag, som något meningslös och till och med förnedrande, kan fira jul när de inte är religiösa, är något jag inte får fingret runt. Högtider eller speciella dagar för exempelvis kärlek, finns till för att vi ska uppskatta det vi har lite extra mycket. De finns inte till för att klaga på det vi inte har eller för att ta för givet att vi aldrig annars ska ta fram dessa tankar och emotioner som förekommer på just dessa dagarna. För mig är dessa dagar/högtider till för en extra motivation för tacksamhet, och ja, jag anser att vårt samhälle behöver det, så jävla mycket kärlek visar vi inte varandra de övriga dagarna på året. Sen om man vill köpa något eller inte, är väl beroende på hur man själv påverkas av dagens "konsumtionssamhälle". Om du inte vill köpa något, tror jag faktiskt inte att du behöver göra det, eller hur? Tro då inte att vi andra är så dumma att vi faller för konsumtionsfällorna, som du så stolt klarat av att undvika.
Nåväl, nog med ilska kring hur folk är "klagostyrda" i vårt samhälle, och mer kärlek!
Tänkte beskriva vad som är kärlek för mig, då jag såg en jättelökig kärleksfilm igår, som jag blev helt frälst av. (Herregud, vad gör hon, uttrycker sig med religiösa ord som "frälst", OCH bevisar hur hon fallit för konsumtionens lömska, gömda trick i amerikanska kärleksfilmer = who the fuck cares).
Kärlek för mig, innebär inte bara ett partnerskap, ett sexuellt förhållande till en pojk/flickvän, utan så mycket mer. Kärlek för mig, är något vi ska visa alla våra medmänniskor, oavsett bakgrund eller historia. För mig, är kärlek ett slags accepterande för allas situation i nuet, och livserfarenhet. För mig, är kärlek något vi sällan inser att vi uttrycker, när vi säger hej till en annan människa, eller exempelvis inte flyttar oss ur vägen, då en hemlös går förbi. Kärlek är acceptans för sin medmänniska.
Rent partnermässigt, för att tillfredsställa er, är kärlek för mig att hålla fast vid din själsfrände (här kommer kärleksfilmen in), att oavsett hur tiden tillsammans med den du älskar, utspelar sig, hålla fast vid vad du tror på.
Kan ju säga att jag och Rasmus inte haft ett vad många kallar "perfekt förhållande" eller ja, förhållanden i plural, men det vet nog många av er redan. Trots att vi gjort varandra besvikna, varit utan att prata med varandra i flera månader, har vi också på så sätt kunnat uppskatta varandra, och våra individuella sett att utvecklas på. Vi har kunnat hitta tillbaka till varandra, med hjälp av acceptansen och förståelsen för varandra.
Kärlek kan mätas, i en persons förståelse och medkänsla för andra, för de han/hon håller nära, men också för de han/hon inte känner och inte tänker få en förutfattad mening om.
Ha en bra kärleksdag, påverkad av vårt konsumtionssamhälle eller inte.
ett brev till dig utan motivation
Kära nolifers på 18 bast och uppåt, var snälla och befinn er någon annanstans än runt mig, då ni bara strör runt och gör mig obekväm. Försök hitta någon som helst mening med livet, och om inte, håll er iallafall på folks goda sida, och låtsas inte om att ni vet mer om livet än någon som faktiskt har mål och framtidsplaner.
Åh, hur jag, som alltid är så lugn och kontrollerad (förstå ironin), kan bli riktigt arg på folk som inte tar tummen ur diverse mörka platser, är för mig, helt förståeligt. Jag vet, och är uppfostrad med att förstå, att inte alla har samma förutsättningar i livet. Fan, det är något jag vet mycket om, och alltid argumenterar för. Men att detta skulle vara en ursäkt för ALLA, som inte gör något åt sitt liv, sin tid här på jorden, är något jag inte håller med om. Alla behöver inte sätta upp samma mål, det är inte det jag menar. Mitt mål, olikt många andras, handlar inte om att tjäna så mycket pengar som möjligt, eller ha någon fancy "label" som mest finns till för att göra folk obekväma, tävlingsinriktade och maktgalna, och skapa större klyftor i samhället. Mitt mål är baserat på vad jag helst vill göra i mitt liv, just nu och ja, eftersom jag studerar, även i framtiden. Jag vill hjälpa människor finna en slags trygghet, som just de inte fått chansen till att känna, pågrund av vår samhällsuppbyggnad (inkluderat dessa "labels").
För att "cut to the chase", så är det viktigt för alla att bidra med vad de kan erbjuda, inte bara för samhällets bästa, utan också för sig själva. För att bevisa att vi är starka, och att vi kan göra något, för oss själva, och för de som faktiskt inte har möjligheten.
Att det skulle finnas någon som helst "överpopulation" av människor som lever på bidrag, fast än de inte är i behov av det, eller helt enkelt vill "lura samhället", är för mig, ytterst svårt att tro på. Den andelen består faktiskt till högst andel av ungdomar (enligt undersökningar från socialvetenskaplig tidsskrift) och inte invandrare, som många anser vara rätt att påstå, utan underlag.
Så lyft era små arslen ungdomar, och gör vad ni kan, för de som inte kan. Ett försök är värt mer än tusen tankar.
halvfull & jävlig
Hahaaa see what I did there? Fyfan vad jag är rolig.
Idag har jag varit i skolan från 8-19. En dag full med föreläsningar om personligt arbete och grupparbeten, och en kväll med soppa, bröd och valfri dryck. Yep, andra veckan har inletts, och vi har redan "festat", med våra lärare. Fest var det ju inte, men high life blir det ju för mig efter ett par glas i vilket fall.
Nu har jag kommit hem och sitter och fryser framför datorn. Varför här är svinkallt vet jag inte, och tänker faktiskt inte ta reda på heller, i ren brist på ork för allt annat än sängliggande och sömn.
Tänkte skriva något smart här, med tanke på allt jag lärt mig om ett av de viktigaste jobben i världen, men så lägger jag upp en bild istället, återigen, i brist på ork för annat.
Ser ju ut som en jävla slusk, men ibland är jag helt enkelt det.
gonatt.
